Project Glasswing var Anthropics experiment i selektiv åtkomst. En handplockad grupp fick tillgång till Mythos 5.
Project Glasswing var från början konstruerat för att vara extremt begränsat. Anthropic valde att bara ge tillgång till ett fåtal individer och organisationer med dokumenterad teknisk kompetens och etisk integritet – främst inom cybersäkerhet.
Urvalskriterierna
Urvalet baserades på tre kriterier:
- Kompetens – Tillräcklig teknisk expertis för att kunna utvärdera modellens kapacitet och begränsningar.
- Tillit – Etablerad trovärdighet inom säkerhetscommunityt, dokumenterat ansvarsfullt beteende.
- Relevant användningsområde – Arbetet skulle vara inom cybersäkerhet eller relaterade områden där modellens fulla kapacitet var relevant.
Deltagare och omfattning
| Parameter | Värde |
|---|---|
| Antal deltagare | < 50 individer/organisationer |
| Geografisk spridning | Huvudsakligen USA, några europeiska deltagare |
| Tidsperiod | April – juni 2026 (avbröts av exportdirektivet) |
| Säkerhetsnivå | Flera lager av autentisering, loggning och övervakning |
| Användningsområden | Sårbarhetsanalys, penetrationstestning, säkerhetsforskning |
| Resultat | ~3 400 sårbarheter upptäckta, rapporterade ansvarsfullt |
En ny modell för åtkomst
Project Glasswing representerar en ny typ av åtkomstmodell: selektiv tillgång för en liten, handplockad grupp. Denna modell kan bli en mall för hur framtida tillgång till frontier AI hanteras. I stället för att antingen släppa en modell fritt eller hålla den helt stängd, kan AI-företag skapa kategorier av betrodd åtkomst för olika användargrupper.
Etiska överväganden
Project Glasswing väcker viktiga etiska frågor. Vem bestämmer vilka som är 'tillräckligt pålitliga' för att få tillgång till den mest kraftfulla AI:n? Hur undviker man att denna modell skapar en elit av AI-användare med oproportionerlig makt? Och vad händer med insikterna från projektet nu när det är pausat?
Vad vi kan lära av Project Glasswing
Project Glasswing visar att selektiv, förtroendebaserad åtkomst kan fungera i praktiken – åtminstone i liten skala. Det väcker också frågan om denna modell kan skalas upp för att inkludera fler aktörer utan att säkerheten äventyras.
“Vem bestämmer vilka som är 'tillräckligt pålitliga' för att få tillgång till den mest kraftfulla AI:n?”
- Simon Axelsson

